Tio...elva...tolv. Sannolikt svettas de som bacon i solljuset.
Tycker inte ni, att gummistövlar är en väldigt otippad statussymbol?
Här ute, där jag bor, visar man sin tillhörighet genom Odd Molly och Huntersgummistövlar. Är inte det skumma tillhörighetsmarkörer?
Odd Molly - "Märkliga Molly". Ett märke som säger: "Jag vågar vara individuell och stå för min egen stil. Jag är lite crazy, det säger alla mina kompisar.Och nu går jag runt med gummistövlar också, fast jag inte är i trädgården. Wow - kreativt!"
"Vilken mallig typ hon är, den där Sofia", tänker ni nu förstås. Nä, för inte är jag immun mot viljan att höra till;
jag klär mig också i Odd Molly och gummistövlar. Ljusrosa är de, och jag älskar dem intensivt. Sånt gick inte för sig på 70-talet, när jag var barn. Då skulle färgen på gummistövlar vara en trygg basfärg.
Jag tror att jag har min egen stil. Ända tills jag börjar tänka efter lite. Och naturligtvis härmar jag nån. Många. Det gör alla! Och det tycker jag faktiskt inte är nåt att skämmas över. Man blir påverkad av sin omgivning, hur mycket man än kämpar emot. Annars skulle det inte finnas nåt som heter "inspiration". Att "vara sig själv" är ibland att vara någon annan. Det är okej. Så omfamna er egen likformighet! Åtminstone beträffande kläder. Individualitet kan man visa på många underbara sätt, kläder är bara ett av dem. Och det är väl inte ett så himla viktigt sätt, egentligen. Bara om man själv tycker att det är roligt!
Skälet till att jag kom in på det här med gummistövlar, var att jag har extremt kalla fötter. Enligt experterna ska man då lämna inkomstbringande arbete därhän en liten stund, och röra lite på sig. Jag tolkar det som: "flytta runt lite saker och fota dem", så det gjorde jag lydigt. Och varm blev jag. I hjärtat./Sofia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar