lördag 14 april 2012

Jag älskar alla kakor, utom de med lever i. Antagligen.

   I ett desperat försök att lära mig hur man får mer trafik på sin blogg (vi älskar er, alla tre prenumeranter!),surfade jag runt på nätet på jakt efter tips. På en sida stod det vänligt men bestämt: " ...skriv inte om dig själv, eller vad du och dina kompisar gör eller äter, om du inte är kändis. Ingen är intresserad." Brutalt. 
   Nu råkar det ju vara så, att vi är tre individer i min lilla familj, och de känner mig definitivt. Ja, i min värld är jag rentav en superkändis; även jag känner mig själv väldigt väl och umgås med mig själv ofta. Ibland stöter jag ihop med mig själv på Ica, och då ber jag nästan aldrig om autograf eller bildbevis, eller är sådär påträngande jobbig. Nej, ibland låtsas jag till och med som om jag inte känner igen mig själv! Alla som känner mig kan intyga hur diskret jag sköter det hela. In your face, anonyme bloggtipsare. Hoppsan, jag kom visst in på ett sidospår. 
   Hur som helst, i detta lilla, lilla universum finns det andra superkändisar som ofta gör bejublade cameoroller, t.ex. maken, dottern, föräldrarna och vännerna, däribland Anna, som driver den här bloggen tillsammans med mig. Därför tänker jag skriva lite om henne - en av kändisarna i min värld. 
   För er som inte har haft nöjet att träffa henne, kan jag säga i förtroende att jag är tämligen säker på att det flyter kakdeg i hennes ådror. Med en far som på ett mycket sympatiskt sätt plötsligt blev maniskt intresserad av att baka bröd till en mor vars kaffebröd är som små munsbitar av en änglahimmel, är det inte så konstigt att Anna bakar ljuvligt. 
   Och nu till det märkliga, som aldrig upphör att förbrylla mig: Hon äter upp allt hon bakar, men är ändå supersnygg och smal. Hur går denna ohyggliga orättvisa TILL, Jillian Michaels? Va?) Själv tillskansar jag mig en lättare rondör bara genom att SKRIVA om Annas kakor, för att inte tala om hur illa det går om jag blir bjuden på dem. Hon har en fallenhet åt bakning; min egen begåvning ligger helt klart i att äta upp det som andra bakar. Och sen äta upp grannbordets kakor. Och sen smulorna som ramlat ned på golvet. Och sen golvet, om det vill sig mycket illa. Det är tur att jag har mitt löpband. 
    Ni förstår kanske varför jag behövde skaffa mig en annan hobby. Att älska inredning kan visserligen kan vara kostsamt, men det går åtminstone inte att äta upp ett stilleben av stearinljus. Förutsatt att man inte är fruktansvärt hungrig. Hmmm... Jag återkommer på den punkten. 
    Något jag längtar efter just nu, är att Anna ska baka Whoopies, ta några riktigt snygga bilder på dem, och lägga upp dem här. Dels för att jag inte vet vad Whoopies är, men även för att det låter väldigt lovande, amerikanskt, och lite för " käckt" som min mormor brukade säga för att beskriva...ja, det mesta egentligen. Med det namnet kan det omöjligt vara nåt som innehåller exempelvis  lever, och allt som inte innehåller lever är mycket välkommet här på bloggen! Leverrestriktionen är den enda vi har!   
   Någon som har fler tips på sockersaker som inte innehåller lever? 
 
Medan ni funderar på saken får ni njuta av några inspirationsbilder från danska Madam Stoltz. 
Som att äta bakverk med ögonen...
Deras produkter saluförs bland annat av www.inreda.com och www.broarne.se.
Foto: Madam Stoltz

Foto: Madam Stoltz

Foto: Madam Stoltz

Foto: Madam Stoltz
Ha en underbar lördag!Kram/Sofia 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar